agnesalexandra

Idag vaknade jag av att mamma väckte mej kl 8 för att vi skulle åka till lager 157 och titta om vi hittade någonting, så kl 9 satt vi bilen och va väll framme vid halv 11. Jag hittade väll några tröjer och nån kofta som va i min stil. Vi åt mat där borta sen så åkte vi till IKEA och tittade på möbler och annat, så på onsdag blir det att köpa lite sånt till huset 

Så nu sitter jag här och är irriterad, för jag förstår inte att folk kan gå runt och snacka skit om mej när dom inte ens känner mej, jag säger inte att alla ska älska mej men om ni inte känner mej ska ni inte gå runt och sprida massa rykten snacka massa skit och sen planera att slå nej mej, vad är det för mening att göra det? vad har jag gjort? om någon utav er läser min blogg och känner till det hära och själv har varit med att planera att slå ner mej och snackat ren skit om mej berätt då för mej vad jag har gjort, för jag har ingenaning, ni behöver inte älska mej ni behöver inte vara kompis med mej, snacka hur mycket skit om mej som helst gö det om det är det ni mår bättre av, men ni ska ge fan i att sprida massa falska rykten om mej som inte är sant, och är det sant så släng illskan på mej, skriv det till mej, för inte det vidare så hela jävla stan vet allt, för alla gör mistag, och jag har gjort och sagt saker som sårat folk och det är någonting som jag verkligen ångrar!
Men att ni orkar lägga ner massa energi på mej, att ni orkar planera att så ner mej att ni orkar sitta och snacka skit, har ni ingenting bättre för er? och jag förstår inte vad jag har gjort för att ni ska hata mej så mycket? så snälla berätta för mej så jag vet. Kan ni förstå? jag kan inte gå någonstans utan att någon ska titta på mej, alla vet vem jag är men jag vet inte vem ni är, ni vet vem jag är men ni känner inte mej, så hur kan ni gå runt och säga massa saker ni inte vet? ni har lyssnat på rykten eller hur? vet ni ens om det är sant? innan ni tror på rykterna så ta reda på om det är sant. Jag är ingen som ljuger, vill ni veta någonting så fråga mej, jag är uppen och står för det jag gjort, även om jag ångrar det och hällst inte vill minnas det så ska jag kämpa, för att jag ska kunna leva fritt som alla andra och inte behöva känna att jag inte kan gå på stan, att jag nästan inte kan gå till skolan, att jag varie dag måsta bära med mej en stor tung klump av oro!

jag kan egenltigen inte skylla ifrån mej på någonting men är folk arga irrterande och griniga och skriker åt mej så är det inte så lätt att vara trevlig tillbaka, jag älskar mina närmsta kompisar nått enormt mycket och är någon kaxig elak mot dom så blir jag så arg och då går jag överstyr!

fast jag har få kompisar så betyder dom något enormt mycket för mej, och jag har aldrig haft den chansen att få så många vänner för det har alltid gått rykten om mej! vad för rykten vet jag inte.
Men det är så svårt att vara hatad, ni anar inte hur jobbigt det är! och ni som aldrig varit i den situationer som mej och många andra kommer aldrig förstå hur vi som mobbade/männsikor som inte stiker ut har det och hur vi mår.

Varie natt rinner tårarna och man kan inte sova, man drömmer om ett annat liv som man önskar mer en någonting annat ska bli verklighet, man ligger och tänker hur man ska säga allt det hära till sina föräldrar att man vill flytta här ifrån till ett ställe där ingen känner en, där man kan börja om sitt liv från början och hoppas att det blir bättre kanske som i drömmen..  fattar ni hur svårt det är?  våra föräldrar som älskar oss mer en nått annat hur ska dom veta hur vi mår om vi aldrig vågare berätta hur jobbigt det är och hur vi mår.
Våra förldrar som tror att vi har det bra, bara för att vi är så bra på att fejka, vi är så bra på att fejka att vara sjuk fejka att det är skit kul i skolan, att man har så många kompisar!


Så snälla förstå, förstå hur svårt det är för vissa männsikor som inte räcker till. vad ska jag göra? vad har jag gjort?
snälla någon svara på den frågan!

mitt hjärta slår starkt för den som berättar för mej!  och glöm aldrig alla är lika mycket värda!

puss&kram ha det bra